Vill så gärna förklara vad jag känner. Men jag får inte fram några bra bekrivande ord. De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Och jag har riktigt svårt att andas ut, släppa det som varit och gå vidare. Förmodligen mestadels för att jag känner mig riktigt orättvist behandlad. Och om det är något som verkligen gräver sig in under huden på mig, så är det när man blir behandlad på ett visst sett och inte får chansen till sista ordet. Utan man lämnas med tusen frågor, undrandes och besviken....Det är då jag tackar det abstrakta för alla underbar väsen i min omgivning som alltid finns där. Om det så bara handlar om ett stöttande sms klockan 2 på natten när man håller på att bryta ihop. Så är det guld värt och gör så mycket mer än vad någon någonsin kan förstå.<3